Planeter i avlägsna solsystem fotograferade

°
För första gången har astronomer fotograferat en planet som cirklar runt en annan stjärna än vår sol. Och inte bara en planet utan fyra.

- Det Här Är Maffigt, säger Arne Ardeberg, professor i astronomi vid Lunds universitet. Hittills har astronomer kunnat avbilda någon enstaka planet med hjälp av infrarött ljus. Men nu finns dels bilder på tre planeter i samma solsystem, dels bilder tagna i vanligt ljus. Bilderna har tagits av två olika grupper av astronomer.

Christian Marois forskargrupp har med teleskop på Hawaii fotograferat tre planeter som cirklar runt en stjärna 130 ljusår från jorden. De påminner lite om en uppskalad version av de yttersta delarna av vårt solsystem. Planeterna är mycket stora och ligger långt ut från sin sol.

De här planeterna är inte så gamla och det betyder att de inte har svalnat än utan fortfarande glöder. Det underlättar arbetet med att skilja ut dem från deras stjärna.

Paul Kalas Och Hans kolleger har använt rymdteleskopet Hubble. Efter åtta års arbete har de fått en bild av en planet som ligger 25 ljusår bort. Den är mindre än de övriga tre och ligger ännu längre bort från sin sol.

- Planeten är 100 miljoner gånger blekare än sin stjärna. Därför behövde vi specialinstrument för att kunna se planeten gömd bakom den intensiva stjärnglansen, berättar Paul Kalas.



Det starka ljuset från stjärnorna är ett problem när astronomerna letar efter nya planeter. De brukar därför på andra sätt indirekt räkna ut om en viss stjärna omges av planeter eller inte. Metoder för detta har funnits i cirka femton år och fram till i dag har drygt 300 planeter identifierats.

Arne Ardeberg Tycker personligen att upptäckten av tre planeter i samma solsystem är den största.

- Man går från knappt en bild på en planet till tre. Kan man göra så här kan man göra mer och snart börja leta efter mindre jordliknande planeter, säger han.

Men varken Paul Kalas eller Christian Marois tror att det finns något liv på de nya planeterna. De är för stora och ligger för långt bort från respektive stjärna. Det innebär att flytande vatten - som är en förutsättning för liv - troligen saknas. Paul Kalas förklarar:

- Vi får nog vänta på bättre teleskop för att få en klar bild av området närmare stjärnan, där en planet med vatten på ytan skulle kunna finnas.

Bilderna publiceras i fredagens nummer av Science.

Martin Wänerholm

DN.se

Unika bilder på planeter i annat solsystem

°
Forskare har första gången lyckats fotografera planeter som cirklar runt en annan stjärna än vår sol. (Ekot)


°°°




Planeten Fomalhaut b syns som en liten vit prick i högra hörnet av den röda ring av damm och skräp som cirkulerar kring stjärnan Fomalhaut, som är indikerad som en vit prick i mitten. I boxen syns en förstoring på bilden som Hubbleteleskopet tagit tidigare. Foto: NASA

°°°

Forskare har första gången lyckats fotografera planeter som cirklar runt en annan stjärna än vår sol.
Sammanlagt har fyra planeter i ett annat solsystem fotograferats, tre av dem cirklar runt stjärnan HR 8799 128 ljusår från jorden. Den fjärde finns närmare jorden.


°°°



I höger bild kan tre planeter ses kretsa runt stjärnan HR 8799. Foto: Eurekalert/Scanpix.

°°°

Planeterna är större än Jupiter, som är störst i vårt solsystem, men har ändå likheter med himlakropparna i vårt eget solsystem, skriver forskare i den vetenskapliga tidskriften Science.
Det är med hjälp av två stora teleskop på Hawaii som forskarna upptäckt planeterna.


© 2008 Sveriges Radio

Pictures of Planets

°
Starlight, star bright

You’ll notice immediately that stars differ
in brightness. Astronomers rank stars
on a magnitude scale that originated with
ancient Greek skywatchers. They ranked
the brightest stars as first magnitude and
the dimmest as sixth magnitude. All others
lay in between. Astronomers now use decimals
to note small steps in brightness, and
even employ negative magnitudes for bright
objects. For example, Sirius in Canis Major
the Great Dog shines at magnitude –1.4. The
trick to keep in mind is that a larger magnitude
number means a dimmer star.
Every star has a magnitude, but only a
few hundred stars have names. Many star
names come from their place in the constellation
as described by the ancients. For
example, Rigel, which marks Orion’s left
knee, means “left leg of the giant” in Arabic.
(Why Arabic? Because antiquity’s astronomy
came to Europe in the Middle Ages through
Arabic translations.)

Each hour, stars move westward about as
far as your fist held at arm’s length with the
thumb extended. If you look north, figures
like the Big Dipper or Cassiopeia the Queen
creep around Polaris like the hands of a
giant clock running backward. Besides this
daily motion due to Earth’s rotation, the constellations
also slip westward as weeks pass.
This seasonal movement reflects Earth’s
yearly travel in its orbit around the Sun.
No one notices the sky changing from
one night to the next. Yet any given star rises
about 4 minutes earlier each evening due to
Earth’s orbital motion. Four minutes difference
per day means that after a month, stars
rise 2 hours earlier and set 2 hours sooner.
Thus, constellations slowly drift westward
throughout the year.

Wandering stars

Planets don’t reappear regularly each season
the way stars do because planets constantly
orbit the Sun, just as Earth does. Yet planets
always are found somewhere along a band of
constellations that straddles an imaginary line
called the ecliptic — Earth’s orbit projected
onto the stars. Because all planets have orbital
planes close to Earth’s, their positions don’t
vary much from the ecliptic. That’s why you
see the ecliptic plotted on star maps.
Two planets, Mercury and Venus, orbit
closer to the Sun than Earth. You will see
them only before sunrise or after sunset.
Mercury in particular is hard to spot, being
often low in the twilight. (Binoculars help.)
Venus, however, can blaze so brightly people
frequently mistake it for a UFO.


More:
Astronomy Magazine

Our galaxy's best and brightest

°
Nasa telescope shines a new light into the galaxy

Mark Henderson

The Milky Way

A star in the dusty centre of the Milky Way has been found to be the galaxy’s second-brightest, shining with the light of 3.2 million Suns (Mark Henderson writes).

Observations of the “Peony nebula star” with Nasa’s Spitzer space telescope have shown that it is more luminous than any celestial object apart from Eta Carinae, which produces the equivalent of 4.7 million Suns of light. While the blazing ball of gas was already known to astronomers, it had not been possible to calculate its brightness until the Spitzer telescope turned its infra-red camera in its direction, as it was shrouded in clouds of dust. The difficulty of observing the object means that it could be even brighter than Eta Carinae, and it is likely that other more luminous stars exist.



Lidia Oskinova, of Potsdam University in Germany, who led the observation team, said: “The Peony nebula star is a fascinating creature. It appears to be the second-brightest star that we now know of in the galaxy, and it’s located deep into the galaxy’s centre. There are probably other stars just as bright, if not brighter, in our galaxy that remain hidden from view.”

Details of the discovery will be published in the journal Astronomy and Astrophysics. The brightest star visible in the night sky is Sirius.

The Times, UK
July 17, 2008

For more information about Spitzer,
visit
http://www.spitzer.caltech.edu/spitzer
and
http://www.nasa.gov/spitzer

Phoenix Lander Prepares for Microscopy

°
June 23, 2008 NASA's Phoenix Mars Lander has delivered a scoop of Martian soil from the "Snow White" trenches to the optical microscope for analysis tomorrow, June 24, the 29th Martian day of the mission, or Sol 29.

And the Phoenix lander will position its Robotic Arm to deliver some of that same scoop of soil for its first wet chemistry experiment on the Red Planet in the next day or two.



Scientists did a diagnostic run today that melted ice to water for Phoenix's first wet chemistry experiment. The water is part of the wet chemistry laboratory and comes from Earth.

Source:
Phoenix Mars Mission

.
On the Net:
UK Police Helicopter captures UFOs on Video

Astronomy

°


.
In January 2002, a dull star in an obscure constellation suddenly became 600,000 times more luminous than our sun, temporarily making it the brightest star in our Milky Way galaxy. The mysterious star has long since faded back to obscurity, but observations by NASA's Hubble Space Telescope of a phenomenon called a "light echo" have uncovered remarkable new features. These details promise to provide astronomers with a CAT-scan-like probe of the three-dimensional structure of shells of dust surrounding an aging star.
.

Image Credit:
NASA, ESA and H.E. Bond (STScI)